Vilket fantastiskt land vi lever i!

Just nu sitter jag på baksidan och äter lite tapas, dricker lite rosévin och bara njuter. Jag har en ärmlös klänning på mig och ett par sandaler. Är inte Sverige fantastiskt! För 4 1/2 månad sen såg det ut så här under vår lönn:


Honungsrosen var helt begravd i snö och jag kunde knappt ta mig ut med barnvagnen och F. Bilden är tagen den 12:e februari.

Ikväll sitter vi ute på baksidan och ser nästan samma vy men nu ser den ut så här:


Jag tycker det är så läckert med våra årstider. Lika svårt som det är att föreställa sig snö nu när man sitter ute i nästan inga kläder och klockan är nästan 20.00, är det att föreställa sig sommar i ett snöigt februari. Jag tycker det är fantastiskt!

Annars är rosorna som sagt på gång. Mme Hardy blommar för fullt och det är en njutning att gå ut på verandan och insupa hennes doft. Vilken otroligt läcker ros. Hennes blommor ser ut som frasiga underkjolar från 1800-talet. I våras köpte jag en Schneewittchen och planterade i en korg som jag ställde på verandan. Rådjursbocken hann käka upp det mesta av henne innan jag satte upp rådjursstaket men nu har hon tagit sig och är på gång.


Schneewittchen på gång och Mme Hardy i full prakt!

Rådjursbocken är ett riktigt plågoris. Sen vi satte upp staketet har han inte kommit in men igår satte jag inte för ingången när jag hade gått med F. Tänkte bara gå in och ge honom mat för att sedan vara ute. När jag och F kliver ut på verandan har bocken klivit in och står och äter på mina Pilgrimsrosor. Jag skriker rakt ut:

-Din j#vla rådjursbock dra här ifrån. Här har du inget att hämta!

Bocken tittar på mig lite slött och knallar så sakteliga ut genom öppningen. Jag rusar efter med F i famnen, som skrattar högt, bocken knallar på, stannar en bit upp i gatan, tittar på mig och ser ut som han tänker:

-Och var fick du luft ifrån!

Runar, where art thou!